allt har en mening , de är iallafall vad jag tror,
Men trots jag vet de, så är min sorg å smärta för mitt ofödda barn
som jag förlora för några dagar sen otorligt stark :(

När jag låg på sjukan i natt , låg jag å tänkte jätte mycket,
På varför de hände, vad de jag som gjorde något fel?
lyssnade jag inte på min kropp när varnings signalerna kom? ,

Va hos läkaren på onsdagen , som va kort å dum i huvudet,
fick brev på fredagen att jag hade brist på järn,
Men i själva värket var jag mitt i ett missfall,
Som tur de va gick a ju till aktuen, kände ju att de va mer än bara gärn,

KOm hem idag ,
första gången jag sovit utan casandra och erik, att se dom igen var jätte skönt
ble så glad, Speciellt när Casandra precis lärt sig säga mamma :)

jaja, nu ska jag sova, behövde skriva av mig

natta