måndag 1 september 2008

allt har en mening , de är iallafall vad jag tror,
Men trots jag vet de, så är min sorg å smärta för mitt ofödda barn
som jag förlora för några dagar sen otorligt stark :(

När jag låg på sjukan i natt , låg jag å tänkte jätte mycket,
På varför de hände, vad de jag som gjorde något fel?
lyssnade jag inte på min kropp när varnings signalerna kom? ,

Va hos läkaren på onsdagen , som va kort å dum i huvudet,
fick brev på fredagen att jag hade brist på järn,
Men i själva värket var jag mitt i ett missfall,
Som tur de va gick a ju till aktuen, kände ju att de va mer än bara gärn,

KOm hem idag ,
första gången jag sovit utan casandra och erik, att se dom igen var jätte skönt
ble så glad, Speciellt när Casandra precis lärt sig säga mamma :)

jaja, nu ska jag sova, behövde skriva av mig

natta

1 kommentar:

Anonym sa...

Oj oj kära du vad ledsen jag blir när jag läser det här! Finns ju inte så mycket jag kan säga för att trösta men jag tänker på dig!

kram!